Vilken yrkesperson skulle du vilja byta skor med, en bakbunden läkare med alltför stränga rutiner i vårdvardagen eller en rörmokare med frihet att själv hantera en uppkommen situation?
Följ med i mina fiktiva situationer, som utgör bakgrund för ett resonemang om yrkesskicklighet, frihet under ansvar och helhetsperspektiv i yrkesrollen.
En fastighet har drabbats av översvämning på grund av ett okänt fel, kanske ett omfattande läckage någonstans i källaren. Fastighetsägaren som varit på semester hittar hela källaren under vatten och oroar sig för vattenskador och vill förstås få det hela åtgärdat omgående. Fastighetsägaren ringer den lokala rörfirman och förklarar att det är bråttom eftersom vattnet måste ha stått och runnit ett tag. Representanten för rörfirman frågar vad som är orsaken till vattensamlingen. Fastighetsägaren, som är lekman på området säger att det nog är en vattenledning som har släppt ifrån sin koppling eller en uttjänt packning eller något sådant…
– Skicka hit någon fort!! Jag betalar vad som krävs, bara det blir torrt i min källare igen! säger fastighetsägaren förtvivlat.
Rörfirmans representant märker dels att fastighetsägaren har dålig koll och inte kan svara på några frågor dels att det verkar akut och finner för gott att i stället skicka dit rörmokaren för att denne själv ska få bilda sig en uppfattning om problemets art och dessutom åtgärda detsamma.
Samma eftermiddag påbörjar rörmokaren sitt arbete med att lokalisera problemet, pumpa ut vattnet och slutligen också reparera det som var orsaken till läckan.
Alma har ont i knät. Hon kontaktar den lokala vårdcentralen och får samtala med en sjuksköterska. Hon berättar om sitt knä och besvarar så gott hon kan alla de frågor som ställs under samtalet, samtidigt som hon ber om en läkartid. Sjuksköterskan säger att det är lång väntetid och att det inte finns någon tid förrän om två veckor. Ett knä är inte så akut, menar sköterskan. Du får hantera smärtan genom att ta smärtstillande! När Alma insisterar, så får hon ändå en läkartid, två veckor fram i tiden. När tiden för läkarbesöket äntligen är inne, har smärtan i knät nästan försvunnit helt, men Alma har fått väldigt ont i foten i stället. Vid läkarbesöket berättar Alma detta för läkaren och lanserar även hypotesen att det kan ha med ryggen att göra. Nu har foten dessutom svullnat upp och gör ont och hon vill få hjälp med detta. Läkaren meddelar att någon fot har det inte varit tal om från början, utan det Alma hade sökt för var ju ett knä.
-Jamen NU har jag ont i FOTEN, försöker Alma. Jag tror att det kan vara ryggen.
-Du borde ha ringt till vårdcentralen och berättat att du inte längre behövde din besökstid för knät. Jag har inte tid mer än femton minuter för din räkning och du hade ju sökt för ett knä. Till en annan gång måste du uppdatera sjukvården på eventuella förändringar i ditt sjukdomstillstånd inför besöket. Almas försök att få hjälp med foten och hennes hypotes att det kan vara ryggen, avfärdas av läkaren som menar att för en större utredning, så måste hon boka en ny tid. I väntan på det nya läkarbesöket föreslår läkaren att Alma ska fortsätta äta smärtstillande och därför skrivs ett recept.
Alma kommer att tänka på ett helt annat tillfälle, då hon besökte en kiropraktor för att hon hade ont i ryggen och knät (samma knä som gjort ont två veckor tidigare). Tjugo minuter senare efter kiropraktorns behandling var knät nästan helt smärtfritt, men det enda kiropraktorn hade gjort var att åtgärda problemen i ryggen. Enligt kiropraktorn hade smärtan i knät med ryggproblemen att göra och med en helhetssyn på smärtläget i kroppen var det enkelt för honom som yrkesman att förstå vilken åtgärd som skulle behövas.
Tänk tanken att rörmokaren upptäckt att det var ett läckage från en gatubrunn på vägen utanför som var orsaken till översvämningen i källaren i det första exemplet. Tänk tanken att rörmokaren vänt i dörren med kommentaren: ”Du sa ju att det var en trasig packning som var orsaken till översvämningen och det är det inte. Därför åker jag härifrån nu!”
Det finns en lång rad yrken där man ständigt ägnar sig åt att bedöma en helhet, åtgärda flera olika saker, som sinsemellan samverkar. Yrkeskunnandet och erfarenheten går hand i hand och de två tänkta situationerna i mina exempel visar vilka problem som kan uppstå om man enbart ser till delarna eller om man inte tar ansvar inom sitt fackområde. Fastighetsägarens egna lekmannahypoteser var felaktiga, javisst. Så var kanske även Almas försiktiga förslag om hälsoläget vid besöket på vårdcentralen. Rörmokaren i mitt exempel tog ansvar och utförde det arbete som krävdes för att åtgärda problemet, medan läkaren i mitt exempel valde att hänvisa till en rutin.
Vi känner säkert alla till att tiden en läkare har på sig att ställa diagnos, i sig är ett problem inom sjukvården. Den helhetssyn som säkert alla i processen skulle önska, finns det inte tid för. Söker du för ett knä är det knät du får hjälp med. Inom femton minuter hinner man inte med mer än så… Men vill vi ha det så? Vill läkare själva att det ska vara så?
Hur förändrar man sådana strukturer? I ett åseri där jag kan knyta problemet till mitt eget yrke, lärarens, kommenterar jag min egen syn på detta problem. Det är hög tid att värna om erfarenhet och yrkesskicklighet! Låt läkare få tid att hantera de hälsoproblem deras patienter har från ett helhetsperspektiv, på samma sätt som rörmokaren får. Låt lärare få undervisa och vara aktiva i lärandeprocessen i stället för att fylla på papper i kopieringsmaskinen.
Läs gärna mer här:
Etthundrasextiofjärde åseriet- Yrkesskicklighet och helhetssyn
